18 december 2011
Som sagt, hemma i Stockholm igen efter en långhelg med finaste!
Allt började med att jag i torsdags fick för mig att han kunde impuls åka hit eftersom jag inte ville sova ensam i mammas hus. Jag trodde aldrig att han skulle nappa på idén men finaste var inte sen med att boka biljett och kasta sig på tåget till Stockholm. Så när jag väl slutade vid 20 så åkte jag in till Stockholm central för att möta upp honom. Som jag hade saknat honom efter bara..eh? fyra dagar? Det är helt sinnes. Vi åkte i varje fall ut till mammas hus och släppte ut hennes katt (stort misstag då han inte kom hem på x antal timmar men finaste hjälpte mig leta).
Under fredagsmorgonen så blev det nudelätning som jag inte har ätit på galet länge, sen begav vi oss in till Solna för att möta upp min bror, gå runt och titta på lite julklappar för att därefter bege oss till Kista gallerian för att titta på spel och äta gyros (Mmmhm!). Vid 19 gick vårt tåg med destination Göteborg, som jag hade längtat efter att få komma dit igen. Och jag slapp sitta på tåget ensam! Kändes som vi båda var extremt sega på fredagen och jag hade en början till pms som högg i magen hela tiden..
Lördagen var nog den bästa dagen någonsin som jag har haft, vi gjorde i princip INGENTING. Vi hade planer på att åka in till stan och titta i affärer men det slutade med att vi gick till affären, köpte mängder med godis och beställde hem pizza. Sen låg vi i soffan och tittade på film: Resident Evil, Madagaskar 2 och En djävulsk romans. Väldig blandning blev det där men jag förstår verkligen varför jag har fallit för finaste: Han klagar inte på min filmsmak, han tittar tillochmed på dubbad barnfilm med mig. Kan han bli underbarare?!
Och som alla andra gånger så kommer söndagen med stormsteg, dagen det är dags för någon av oss att åka hem och denna gången var det min tur. Jag vaknade vid 10 av alarmet, sen låg jag en väldigt lång stund brevid finaste. Lyssnade på när han andades, låg och höll om honom och försökte förstå att han verkligen är min. Därefter blev det till att åka in till stan, äta på BK, titta på julklappar och försöka tränga bort att vi går och väntar på att skiljas åt igen. Sen vid 16.30 gick mitt tåg mot Stockholm. Det blir verkligen svårare och svårare att lämna honom, mitt hjärta skriker varje gång vi skiljs åt. Det är inte såhär jag vill ha det. Jag som brukar vara känslokall gick ombord tåget med tårar i ögonen.
Kom till Stockholm, missade tåget hem, blev hämtad av mamma i snön.
Varenda gång blir svårare, jag vet inte hur många gånger till det krävs för att hela jag ska bryta ihop. Jag försöker se det positiva vid själva avskedet, för att trycka bort allt det jobbiga. Men inom mig känns det som hjärtat slås sönder i miljoner bitar just i det ögonblicket när sista kyssen är förbi, sista orden är sagda och någon av oss tar steget upp på tåget. Det är inte såhär det ska vara! Samtidigt är jag oerhört tacksam att jag träffade finaste igen, han har verkligen vänt hela min jord upp och ner totalt igen.
Jag måste ha världens finaste, omtänksammaste och underbaraste pojkvän. Han har ett underbart hjärta och i efterhand känns det ganska självklart att jag valde att ge mig in i ett liv tillsammans med honom igen.
Jag älskar att du bryr dig för mycket, även att du säger vad du tycker och tänker. Jag kanske inte alltid säger tillbaka något eller ger dig svar men sanningen är den att vissa saker du säger gör mig helt magiskt ordlös, det enda jag får ut till svar är ett leende. Känslan som infinner sig när du är i närheten är svår att beskriva, du ger mig en trygghet i både oss, i dig och mig själv.
Och du frågar mig varför just du?
Du får mig att må helt underbart även fast allt runt omkring mig är kaos, du får mig att le med bara en blick, du kompletterar mig på alla sätt, dina ögon gör mig så svag ibland att jag tappar alla ord, din omtänksamhet och att du visar att du bryr dig om mig. Att du visar den kärleken som du har inom dig, både med ord och handling. När du tar min hand i din blir jag alldeles varm inombords. Jag har alltid varit svag för ditt utseende: Jag älskar dina ögon, dina armar, ditt hår. Jag kan fortsätta i all evighet. Du får mig att må bra, du får mig att känna mig trygg, du får mig att vilja ha en framtid med dig.
Jag längtar efter dig!
Allt började med att jag i torsdags fick för mig att han kunde impuls åka hit eftersom jag inte ville sova ensam i mammas hus. Jag trodde aldrig att han skulle nappa på idén men finaste var inte sen med att boka biljett och kasta sig på tåget till Stockholm. Så när jag väl slutade vid 20 så åkte jag in till Stockholm central för att möta upp honom. Som jag hade saknat honom efter bara..eh? fyra dagar? Det är helt sinnes. Vi åkte i varje fall ut till mammas hus och släppte ut hennes katt (stort misstag då han inte kom hem på x antal timmar men finaste hjälpte mig leta).
Under fredagsmorgonen så blev det nudelätning som jag inte har ätit på galet länge, sen begav vi oss in till Solna för att möta upp min bror, gå runt och titta på lite julklappar för att därefter bege oss till Kista gallerian för att titta på spel och äta gyros (Mmmhm!). Vid 19 gick vårt tåg med destination Göteborg, som jag hade längtat efter att få komma dit igen. Och jag slapp sitta på tåget ensam! Kändes som vi båda var extremt sega på fredagen och jag hade en början till pms som högg i magen hela tiden..
Lördagen var nog den bästa dagen någonsin som jag har haft, vi gjorde i princip INGENTING. Vi hade planer på att åka in till stan och titta i affärer men det slutade med att vi gick till affären, köpte mängder med godis och beställde hem pizza. Sen låg vi i soffan och tittade på film: Resident Evil, Madagaskar 2 och En djävulsk romans. Väldig blandning blev det där men jag förstår verkligen varför jag har fallit för finaste: Han klagar inte på min filmsmak, han tittar tillochmed på dubbad barnfilm med mig. Kan han bli underbarare?!
Och som alla andra gånger så kommer söndagen med stormsteg, dagen det är dags för någon av oss att åka hem och denna gången var det min tur. Jag vaknade vid 10 av alarmet, sen låg jag en väldigt lång stund brevid finaste. Lyssnade på när han andades, låg och höll om honom och försökte förstå att han verkligen är min. Därefter blev det till att åka in till stan, äta på BK, titta på julklappar och försöka tränga bort att vi går och väntar på att skiljas åt igen. Sen vid 16.30 gick mitt tåg mot Stockholm. Det blir verkligen svårare och svårare att lämna honom, mitt hjärta skriker varje gång vi skiljs åt. Det är inte såhär jag vill ha det. Jag som brukar vara känslokall gick ombord tåget med tårar i ögonen.
Kom till Stockholm, missade tåget hem, blev hämtad av mamma i snön.
Varenda gång blir svårare, jag vet inte hur många gånger till det krävs för att hela jag ska bryta ihop. Jag försöker se det positiva vid själva avskedet, för att trycka bort allt det jobbiga. Men inom mig känns det som hjärtat slås sönder i miljoner bitar just i det ögonblicket när sista kyssen är förbi, sista orden är sagda och någon av oss tar steget upp på tåget. Det är inte såhär det ska vara! Samtidigt är jag oerhört tacksam att jag träffade finaste igen, han har verkligen vänt hela min jord upp och ner totalt igen.
Jag måste ha världens finaste, omtänksammaste och underbaraste pojkvän. Han har ett underbart hjärta och i efterhand känns det ganska självklart att jag valde att ge mig in i ett liv tillsammans med honom igen.
Jag älskar att du bryr dig för mycket, även att du säger vad du tycker och tänker. Jag kanske inte alltid säger tillbaka något eller ger dig svar men sanningen är den att vissa saker du säger gör mig helt magiskt ordlös, det enda jag får ut till svar är ett leende. Känslan som infinner sig när du är i närheten är svår att beskriva, du ger mig en trygghet i både oss, i dig och mig själv.
Och du frågar mig varför just du?
Du får mig att må helt underbart även fast allt runt omkring mig är kaos, du får mig att le med bara en blick, du kompletterar mig på alla sätt, dina ögon gör mig så svag ibland att jag tappar alla ord, din omtänksamhet och att du visar att du bryr dig om mig. Att du visar den kärleken som du har inom dig, både med ord och handling. När du tar min hand i din blir jag alldeles varm inombords. Jag har alltid varit svag för ditt utseende: Jag älskar dina ögon, dina armar, ditt hår. Jag kan fortsätta i all evighet. Du får mig att må bra, du får mig att känna mig trygg, du får mig att vilja ha en framtid med dig.
Jag längtar efter dig!
Kommentarer
Patric
Bara så ni vet, to all you haters out there! Det är mig hon skriver om! Min älskade Sara! :D <3
Trackback
