13 januari 2012
Jag saknar mina flickor
Jag saknar kvällarna på laughing duck i city.
Jag saknar att alltid ha något på gång.
Jag saknar att göra våra impulssaker.
Jag saknar att dricka finöl på "terassen".
Jag saknar att dricka öl på hörnet med Martin och gänget.
Jag saknar mitt liv.
Mötte A tidigare idag, det sägs att man inte ska dejta sina grannar men jag tror inte jag lyssnade när folk pratade om det. Han hade tydligen insett från början att jag bara dejtade honom för hans stil(!) och för hans bil, haha. Klumpigt av mig men what to do? Han blev dock paff när han insåg att jag har skaffat förhållande, jag som absolut inte ville ha något. Hmmmm.
Kommer bli kul när jag blir äldre och börjar inse vad jag såg i allt folk som jag träffade, mött en hel del "speciella" människor. Men jävlar vilka äventyr det har lett mig in på.
Fast numera kommer jag inte behöva dejta mera, känns helt underbart. För nu har jag den rätta igen, även fast han är dum nog och är ute och festar idag.. Nåväl, får trösta mig med att han får gottgöra mig sen!
Nu skiter jag fullkomligt i det här allmänna bajset, godnatt.
-
Jag kan bara tacka mig själv att jag inte har en enda minneslucka från mina kvällar, vilket är märkligt då de mängderna alkohol borde däcka en människa totalt.
Fick impuls en kväll då jag hade bestämt mig att ta det lugnt. Innan klockan var 21 ramlade jag in i chefens lägenhet i en förort till Stockholm och mötte upp mina andra kollegor, jag låg efter alla andra så det blev dags att halsa vodka. Jag är inte den som är den, så några öl blev det att skölja ner all sprit som åkte ner. Hamnade med underbara N inne i badkaret, vi satt där med varsin flaska och rökte.
Kvällen avslutades på Stureplan som så många andra kvällar, ett under att jag klarade av att stå upp. Ett under att ingenting har hänt med mig de gångerna som jag har varit ute.
Visst, jag har hamnat i slagsmål. Jag har fått drinkar hällda över mig, jag har blivit spottad/fimpad på, jag har blivit förföljd/tafsad på, jag har slagits, jag har gråtit och jag har varit väldigt nära flera gånger att råka ut för mängder av hemskheter men det har alltid varit jag som har klarat mig undan.
En del av mig vill fortsätta i samma oansvarsfulla sätt, jag vill dränka mina sorger, jag vill vara kung och styra och ställa igen. När alla andra fortsätter i samma spår så är det svårt att bryta men att inse att det är enda rätta vägen att lämna det livet bakom sig är än idag tillräckligt svårt. Jag vill något mer i mitt liv än att bara vara ute och "ränna" hela kvällarna.
Jag vill inte vara orolig för att jag inte kommer hem på morgonen. Det finns så mycket mer för mig att hämta här.
Men, det gör lite påverkan i hjärtat när jag ser att alla fortsätter i samma takt som kungar.
Aliens?
Män är skumma varelser som är sjukt svåra att förstå sig på.
One day
Om det är en riktig kärlek man känner så kämpar man väl in i döden? Men om man inte vill kämpa, betyder det då att man inte känner tillräckligt med kärlek för den personen?
Sen september 2010 har bara en person funnits på min näthinna, han finns dag ut och dag in. Jag vet att jag hade blivit riktigt lycklig med honom. Men sättet jag har växt upp på, sättet jag har uppfostrats på gör att jag tvekar. Jag vågar inte satsa.
En dag ska du bli min
Att ta ett steg i taget
Jag hade låtit ett beslut fattas redan innan allt drogs upp, ett beslut som har varit svårt att fatta men som var behövligt för att jag inte skulle tappa fotfästet igen. Och i fredags var det dags att avslöja beslutet, jag visste att det inte skulle bli lätt men jag visste att det var nu eller aldrig. Det jag inte hade räknat med var att andra människor också har känslor och tankar.
Jag bearbetar fortfarande relationen med Fredrik, inte så att jag vill ha tillbaka honom, inte det att jag saknar honom för det gör jag inte. Men allt runt omkring att ha ett förhållande tar tid när det inte är en själv som avslutar relationen.
Jag vet inte längre vem jag själv är, det är även därför jag har tagit beslutet om att flytta härifrån, att börja om på nytt. Även fast jag snart är 22 år har jag ingen aning om hur jag kommer dit jag vill, sakta men säkert kommer jag fundera ut allt men nu gäller det ett steg i taget.
Tiden går..
Vi snackar om spårning i cypern i sommar och även i spanien, vad mer kan hända?
Jag bearbetar mitt beslut över att avsluta mitt hjärtas liv, det är tungt men ett val jag själv måste göra. Jag bearbetar att jag är ensam kvar i Stockholm, jag känner mig besviken och sårad. Känner mig rädd över att förlora en person som jag glider iväg ifrån.
Inatt sov jag med X, i söderort. Hade ett givande samtal med hans närstående under dagen. Våra vägar verkar korsas hela tiden, inte så konstigt egentligen. Men jag är inte redo, jag är verkligen inte det.
Morgontrött
Inatt verkade det som att den som skrek högst vann, totalt ohållbart, blir galen. När de väl hade tystnat så började Dixzi's skrik. Jag vet att det är jobbigt för henne men ännu jobbigare för mig som knappt får någon sömn. Lutar mot att jag ska springa in på ica innan jag tar tåget till jobbet för att köpa energidryck så jag orkar passet.
Jag tog natt nyårs passet, ska ändå inte göra något. Hellre att jag är ledig runt jul då min bror är hemma, vill spendera lite tid med honom i varje fall. Nu måste jag dock fokusera på att dra in cash, inte shoppat sen augusti, behöver tjocktröjor osv.
Nästa planerade ledighet är kring jul mao, nu kör vi!
Sitter och äter satsurmas och dricker svartvinbärs té.
Ensamheten kommer och går..
Ibland känner jag mig enormt ensam
Snö varning i Stockholm
I eftermiddag har jag en till lektion, nu ska vi bege oss upp till Valsta och testa att köra bland mer bilar osv. Dock är det snö varning i Stockholms området i eftermiddag, känns sådär men jag borde vara van nu?
Angående hela situationen så har jag accepterat att du har gått vidare, det kändes inte ens när jag fick reda på det. Jag visste att du hade henne redan innan vi gick skilda vägar. Jag bad dig att bara säga sanningen och vara ärlig och inte ens den var jag värd enligt dig. Jag hoppas bara att du kan stå för dina känslor som du har för henne och att du är ärlig mot henne, hon förtjänar det.
Jag vet att i slutändan kommer jag att hitta någon som är värd att älska, jag har inte bråttom alls. Du förlorade en människa som värdesatte dig enormt mycket och som ville ha en framtid med dig. Hoppas att det var värt det.
Just nu uppskattar jag alla dagar, då jag blir väckt runt 5 på morgonen för att prata med en fantastisk person. Men han är inget framtida man material. :>
Playing with my mind
I need to be alone, I need someone to just listen
Music is my life
Your friends are fighters
Som han kämpar för min skull, som han slåss och krigar för att jag ska lyckas. Får sms titt som tätt med olika erbjudanden och det uppskattas enormt.
I den här situationen så betyder vännerna mest men det märks vilka som sviker och som inte finns där när jag inte har pengar att bjuda alla på saker för. Jag tycker att det är svinigt av dessa men jag har mer att ge än så, klarar ni inte mina motgångar så ska ni inte ha nytta av mina medgångar heller.
Jag är tacksam för personerna som har ställt upp och som har växt i mina ögon, utan att jag har behövt säga något.
Kärlek på andra sidan
You are the shine from the stars. Better and more exclusive than the rest.
När hjärtat brister
Lyssnar på Selcuk Sahin & Sezen Aksu.
Underbara artister och det finns så stor betydelse bakom dessa, ingen vet vad som är speciellt men det speciella finns och bär jag med mig dessa så har jag allt jag behöver.
Jag saknar att ligga på "min" säng, ha "dynamite" i mobilen på högsta volym och drömma min bort. Tänkandes på sena nätter, nattliga äventyr och en evig känsla.
Jag kommer att komma tillbaka, förevigt en plats i mitt hjärta.
Gamla bilder väcker minnen
Våren 2007
Kommer ihåg när jag tog den här bilden. P hade precis åkt ifrån Stockholm och av saknaden som blev efteråt så "bodde" jag i hans mössa ett bra tag. Mössan finns kvar och speglar mina gamla dagar. Ibland måste man tänka sig för innan man hanterar saker, jag var ung och dum. Men han betyder fortfarande mycket för mig, för de minnena jag har med honom kan ingen annan ersätta.
-
Vi har aldrig tyckt om dig, du förstör bara. Du har fuckat ur allt.
9 september 2010
Nu börjar det närma sig rejält. Om lite mer än 48 h ska vi börja bege oss till Arlanda för start på våran resa. Det kommer bli grymt, ska bara dubbelkolla att jag får med mig allt.
Sen har jag tvättid imorgon bitti också, skönt att ha allt rent när jag väl kommer hem.
Dum fråga som folk ställer, jag saknar F. Det gör jag, varenda djävla dag som går förbi. Men det var hans val att gå, trots att han skickade massa sms sen om att han saknar mig. Det var hans val att krossa mitt hjärta trots att jag har förlåtit honom för det idag. Det var tydligen inte vi som skulle vara, fastän det kändes så.
8 september 2010
Sen försvann allt, poff. Jag vet att han finns om jag försöker men är det inte tid för mig att någon söker efter mig och inte tvärtom? Om han vill ha kontakt så vet han var jag finns.
Jag saknar honom, våra kafferaster, våra låtar, våran glädje, våra samtal, våra idiotförklaringar. Hur vi kunde titta på varandra och sen brista ut i skratt samtidigt. Vi visste nästan alltid vad den andra tänkte.
Han förtjänar mer än guld den pojken och jag vet att vi kommer att mötas när jag är hemma igen, precis som vanligt, med varsin öl i handen ute på dansgolvet. Det är så vi gör det..
7 september 2010
Jag har lärt mig mycket av mig själv, jag höll på gå in i väggen. Jag mådde inge bra, det var även därför jag förlorade F. Och i efterhand var det nog bra, för jag kunde inte ge någonting. Nu har jag lärt mig.
7 september 2010
"The time goes on and on.."
7 september 2010
Det gäller att jag kör hårt nu och börjar söka jobb som ligger nära mig, helst på Arlanda flygplats. Annars ska jag börja jobba med N och grabbarna grus igen och egentligen vill jag verkligen det men jag vill inte ha det som förut. De saknar mig men saknar jag de tillräckligt? Och ska jag jobba där bara för att få vara nära de?
"canim"
