Att ta ett steg i taget
Jag hade låtit ett beslut fattas redan innan allt drogs upp, ett beslut som har varit svårt att fatta men som var behövligt för att jag inte skulle tappa fotfästet igen. Och i fredags var det dags att avslöja beslutet, jag visste att det inte skulle bli lätt men jag visste att det var nu eller aldrig. Det jag inte hade räknat med var att andra människor också har känslor och tankar.
Jag bearbetar fortfarande relationen med Fredrik, inte så att jag vill ha tillbaka honom, inte det att jag saknar honom för det gör jag inte. Men allt runt omkring att ha ett förhållande tar tid när det inte är en själv som avslutar relationen.
Jag vet inte längre vem jag själv är, det är även därför jag har tagit beslutet om att flytta härifrån, att börja om på nytt. Även fast jag snart är 22 år har jag ingen aning om hur jag kommer dit jag vill, sakta men säkert kommer jag fundera ut allt men nu gäller det ett steg i taget.
Ska du flytta? Vart? När?
