En dagbok utöver det vanliga

Jag försöker att ta det lugnt och njuta av varenda ledig dag jag har nu men jag är så extremt rastlös av mig, jag vill ha något att göra hela tiden annars börjar jag krypa på väggarna. Den känslan jag hade när jag lämnade in uppsägningen i maj vill jag inte ha tillbaka, jag var helt slut. Jag började nästan gråta när jag blev tillfrågad om jag ville stanna, om jag ville flytta ifrån Stockholm.

Jag har lärt mig mycket av mig själv, jag höll på gå in i väggen. Jag mådde inge bra, det var även därför jag förlorade F. Och i efterhand var det nog bra, för jag kunde inte ge någonting. Nu har jag lärt mig.