En dagbok utöver det vanliga

Känner mig helt tom och uppgiven. Samma känsla som 2010 ledde till att jag sade upp mig och åkte utomlands. Jag känner för att fly, känner mig instängd. Jag känner mig kvävd, inget går som jag vill för tillfället.

Jag saknar mina flickor
Jag saknar kvällarna på laughing duck i city.
Jag saknar att alltid ha något på gång.
Jag saknar att göra våra impulssaker.
Jag saknar att dricka finöl på "terassen".
Jag saknar att dricka öl på hörnet med Martin och gänget.


Jag saknar mitt liv.

Mötte A tidigare idag, det sägs att man inte ska dejta sina grannar men jag tror inte jag lyssnade när folk pratade om det. Han hade tydligen insett från början att jag bara dejtade honom för hans stil(!) och för hans bil, haha. Klumpigt av mig men what to do? Han blev dock paff när han insåg att jag har skaffat förhållande, jag som absolut inte ville ha något. Hmmmm.

Kommer bli kul när jag blir äldre och börjar inse vad jag såg i allt folk som jag träffade, mött en hel del "speciella" människor. Men jävlar vilka äventyr det har lett mig in på.

Fast numera kommer jag inte behöva dejta mera, känns helt underbart. För nu har jag den rätta igen, även fast han är dum nog och är ute och festar idag.. Nåväl, får trösta mig med att han får gottgöra mig sen!

Nu skiter jag fullkomligt i det här allmänna bajset, godnatt.