Varning för allmänt drabbel
Hej spöken och välkomna till min hjärna.
Känslan av att fly slår mig ibland, jag känner att jag har ingenting här att göra. Jag har ingenting som jag kan påverka som gör saker och ting bättre. Jag faller. Som på rutin brukar det sluta med att jag flyr istället för att känna smärtan och tänka vidare.
Jag känner press på mig över att min lägenhet inte är klar, jag vill kunna gå ut och träffa vänner utan att behöva tänka och respektera någon annans vilja.
Känner mig som ett djur på den yrkesmässiga sidan, känns som enda anledningen är att fördriva tiden och att tjäna ytterst lite pengar. Hur kan ett ställe som gav mig så mycket pengamässigt förändras till sämsta anställningen någonsin?
Jag vill veta om jag kommer in på skolan. Det kommer förändra hela mitt liv, jag behöver det.
Jag är livrädd för att älska, jag avskyr att bli sårad. Hellre är jag iskall och väljer att vara ensam än att känna känslor som jag inte vill känna. Hela livet har varit så, jag har varit rädd för att älska. Jag hittar fel med alla människor som kommer i min väg. Jag kan aldrig tro att folk ser något gott i mig, det kväver mig själv långsamt.
Nu ringde finaste också, jag vet att det är fel att ventilera känslor på denna sidan men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är livrädd när du är ute, rädd för att jag känner sådana enorma känslor för dig och vill inte att någonting ska hända dig. Samtidigt som jag hellre stöter ifrån dig, visar dig ryggen och försöker "straffa" dig. När du dricker så får jag en känsla inom mig att själv supa ner mig totalt, bara för att visa dig att jag kan också. Och för att få dig att förstå hur det faktiskt känns.
Du är det finaste jag någonsin har haft, ingen har ett finare hjärta än vad du har. Men det gör ont när du fortfarande ältar på det som har hänt, något som vi inte kan förändra. Det gör ont när du tvivlar på mina känslor och varför jag vill vara med dig. Det gör ont i mig när du berättar om dåliga saker du gör, även fast det känns bra att du är ärlig mot mig så får det mig att vända ryggen halvt till. Du vet vad jag tycker och tänker om saker och ting och ändå gör du det.
Jag orkar inte vara öppen men jag vill inte vara iskall. Jag vill inte vara hjärtlös, jag vill vara den som du delar en framtid med. Men jag vet inte vad jag ska göra för att få allt att bli rätt, bli bra..
Jag är livrädd att du en dag ska lämna mig
Känslan av att fly slår mig ibland, jag känner att jag har ingenting här att göra. Jag har ingenting som jag kan påverka som gör saker och ting bättre. Jag faller. Som på rutin brukar det sluta med att jag flyr istället för att känna smärtan och tänka vidare.
Jag känner press på mig över att min lägenhet inte är klar, jag vill kunna gå ut och träffa vänner utan att behöva tänka och respektera någon annans vilja.
Känner mig som ett djur på den yrkesmässiga sidan, känns som enda anledningen är att fördriva tiden och att tjäna ytterst lite pengar. Hur kan ett ställe som gav mig så mycket pengamässigt förändras till sämsta anställningen någonsin?
Jag vill veta om jag kommer in på skolan. Det kommer förändra hela mitt liv, jag behöver det.
Jag är livrädd för att älska, jag avskyr att bli sårad. Hellre är jag iskall och väljer att vara ensam än att känna känslor som jag inte vill känna. Hela livet har varit så, jag har varit rädd för att älska. Jag hittar fel med alla människor som kommer i min väg. Jag kan aldrig tro att folk ser något gott i mig, det kväver mig själv långsamt.
Nu ringde finaste också, jag vet att det är fel att ventilera känslor på denna sidan men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är livrädd när du är ute, rädd för att jag känner sådana enorma känslor för dig och vill inte att någonting ska hända dig. Samtidigt som jag hellre stöter ifrån dig, visar dig ryggen och försöker "straffa" dig. När du dricker så får jag en känsla inom mig att själv supa ner mig totalt, bara för att visa dig att jag kan också. Och för att få dig att förstå hur det faktiskt känns.
Du är det finaste jag någonsin har haft, ingen har ett finare hjärta än vad du har. Men det gör ont när du fortfarande ältar på det som har hänt, något som vi inte kan förändra. Det gör ont när du tvivlar på mina känslor och varför jag vill vara med dig. Det gör ont i mig när du berättar om dåliga saker du gör, även fast det känns bra att du är ärlig mot mig så får det mig att vända ryggen halvt till. Du vet vad jag tycker och tänker om saker och ting och ändå gör du det.
Jag orkar inte vara öppen men jag vill inte vara iskall. Jag vill inte vara hjärtlös, jag vill vara den som du delar en framtid med. Men jag vet inte vad jag ska göra för att få allt att bli rätt, bli bra..
Jag är livrädd att du en dag ska lämna mig
Kommentarer
Trackback
