-
Att saker och ting kan ändra sig mycket på bara ett år. För ett år sen var jag ute nästintill varenda kväll efter att vi hade slutat jobba i city, vi körde AW, krogrundor, ramlade in på nattklubbar och lekte kungar i Stockholm. Vi drack åtskilliga mängder alkohol, en massa tequila och en hel del ren vodka.
Jag kan bara tacka mig själv att jag inte har en enda minneslucka från mina kvällar, vilket är märkligt då de mängderna alkohol borde däcka en människa totalt.
Fick impuls en kväll då jag hade bestämt mig att ta det lugnt. Innan klockan var 21 ramlade jag in i chefens lägenhet i en förort till Stockholm och mötte upp mina andra kollegor, jag låg efter alla andra så det blev dags att halsa vodka. Jag är inte den som är den, så några öl blev det att skölja ner all sprit som åkte ner. Hamnade med underbara N inne i badkaret, vi satt där med varsin flaska och rökte.
Kvällen avslutades på Stureplan som så många andra kvällar, ett under att jag klarade av att stå upp. Ett under att ingenting har hänt med mig de gångerna som jag har varit ute.
Visst, jag har hamnat i slagsmål. Jag har fått drinkar hällda över mig, jag har blivit spottad/fimpad på, jag har blivit förföljd/tafsad på, jag har slagits, jag har gråtit och jag har varit väldigt nära flera gånger att råka ut för mängder av hemskheter men det har alltid varit jag som har klarat mig undan.
En del av mig vill fortsätta i samma oansvarsfulla sätt, jag vill dränka mina sorger, jag vill vara kung och styra och ställa igen. När alla andra fortsätter i samma spår så är det svårt att bryta men att inse att det är enda rätta vägen att lämna det livet bakom sig är än idag tillräckligt svårt. Jag vill något mer i mitt liv än att bara vara ute och "ränna" hela kvällarna.
Jag vill inte vara orolig för att jag inte kommer hem på morgonen. Det finns så mycket mer för mig att hämta här.
Men, det gör lite påverkan i hjärtat när jag ser att alla fortsätter i samma takt som kungar.
Jag kan bara tacka mig själv att jag inte har en enda minneslucka från mina kvällar, vilket är märkligt då de mängderna alkohol borde däcka en människa totalt.
Fick impuls en kväll då jag hade bestämt mig att ta det lugnt. Innan klockan var 21 ramlade jag in i chefens lägenhet i en förort till Stockholm och mötte upp mina andra kollegor, jag låg efter alla andra så det blev dags att halsa vodka. Jag är inte den som är den, så några öl blev det att skölja ner all sprit som åkte ner. Hamnade med underbara N inne i badkaret, vi satt där med varsin flaska och rökte.
Kvällen avslutades på Stureplan som så många andra kvällar, ett under att jag klarade av att stå upp. Ett under att ingenting har hänt med mig de gångerna som jag har varit ute.
Visst, jag har hamnat i slagsmål. Jag har fått drinkar hällda över mig, jag har blivit spottad/fimpad på, jag har blivit förföljd/tafsad på, jag har slagits, jag har gråtit och jag har varit väldigt nära flera gånger att råka ut för mängder av hemskheter men det har alltid varit jag som har klarat mig undan.
En del av mig vill fortsätta i samma oansvarsfulla sätt, jag vill dränka mina sorger, jag vill vara kung och styra och ställa igen. När alla andra fortsätter i samma spår så är det svårt att bryta men att inse att det är enda rätta vägen att lämna det livet bakom sig är än idag tillräckligt svårt. Jag vill något mer i mitt liv än att bara vara ute och "ränna" hela kvällarna.
Jag vill inte vara orolig för att jag inte kommer hem på morgonen. Det finns så mycket mer för mig att hämta här.
Men, det gör lite påverkan i hjärtat när jag ser att alla fortsätter i samma takt som kungar.
Kommentarer
Trackback
