En dagbok utöver det vanliga

Godmorgon måndag och årets hittills kallaste dag. Känner mig groggy i huvudet då körde mamma imorse igen, det tar så enormt på mig när jag inte får sova i sträck för tillfället.

Nä, har ingen lust att skriva något. Har precis ätit frukost och hoppas på att teknikern besöker lägenheten idag och ger ett resultat, annars blir det imorgon.

Idag är det 2 månader officiellt men om vi ska vara ärliga så har det varit vi bra mycket längre än så. ;) <3

Så var det dags igen, var och lämnade finaste på centralen för ganska precis tre timmar sen. Vilket även betyder att han är hemma när som helst i Göteborg. Sitter och dricker ur hans cola, i hans IFK Göteborg tröja, pratar med Guggagiggago och lyssnar på Bruno Mars - Rest of my life (Lyssna på den hjärtat, varenda ord, hela texten. Vet att du inte tycker om sådan musik men den här är något utöver det vanliga).

Kändes lite bättre att lämna finaste idag än vad det gjorde förra gången, idag kunde jag till och med titta efter honom när han gick på tåget med ett leende på läpparna. Det gjorde det hela så mycket lättare för min del, även fast det gjorde sjukt ont i hela hjärtat att veta att han nu inte kommer finnas i min närhet på ett tag. Alla mina känslor i samband med detta handlar nog i grund och botten om att vi satt och hade ett samtal innan han skulle åka. Det var helt underbart att höra honom säga vissa saker, att han talar ifrån hjärtat. Det kunde jag aldrig tro för någon månad sen.

Sen öppnade jag mig om vad jag tyckte och tänkte kring att han tidigare har haft ring och liknande. Vilket kändes som det var på tiden, han har vetat om att det har varit svårt för mig att ta in men det känns lättare att gå vidare och lägga det bakom mig om han vet varför. Dock hann vi inte prata så mycket om det men allt kommer med tiden.

Om jag ska vara ärlig så är mina känslor så pass starka så jag hoppas att han någon dag ger mig en, ja. Han ska ge mig en, jag kanske är gammalmodig när det gäller det mesta kring förhållanden men så ska det vara. Det ska inte vara ett gemensamt beslut som man tar tillsammans anser jag, utan det ska komma den där frågan. Men jag hoppas att den frågan dröjer ett bra tag även fast jag gärna hade velat fått den igår. Jag anser att när det väl är så, så ska det inte vara lång tid innan man går och byter efternamn och allt sådant också.

Äh, allmänt drabbel! Jag är lycklig som bara den som har dig älskade. Jag kommer sakna dig enormt dessa dagar, tack för att du tog ditt impuls beslut i torsdags och kom upp hit även denna helg.

Hej spöken och välkomna till min hjärna.

Känslan av att fly slår mig ibland, jag känner att jag har ingenting här att göra. Jag har ingenting som jag kan påverka som gör saker och ting bättre. Jag faller. Som på rutin brukar det sluta med att jag flyr istället för att känna smärtan och tänka vidare.

Jag känner press på mig över att min lägenhet inte är klar, jag vill kunna gå ut och träffa vänner utan att behöva tänka och respektera någon annans vilja.

Känner mig som ett djur på den yrkesmässiga sidan, känns som enda anledningen är att fördriva tiden och att tjäna ytterst lite pengar. Hur kan ett ställe som gav mig så mycket pengamässigt förändras till sämsta anställningen någonsin?

Jag vill veta om jag kommer in på skolan. Det kommer förändra hela mitt liv, jag behöver det.

Jag är livrädd för att älska, jag avskyr att bli sårad. Hellre är jag iskall och väljer att vara ensam än att känna känslor som jag inte vill känna. Hela livet har varit så, jag har varit rädd för att älska. Jag hittar fel med alla människor som kommer i min väg. Jag kan aldrig tro att folk ser något gott i mig, det kväver mig själv långsamt.

Nu ringde finaste också, jag vet att det är fel att ventilera känslor på denna sidan men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är livrädd när du är ute, rädd för att jag känner sådana enorma känslor för dig och vill inte att någonting ska hända dig. Samtidigt som jag hellre stöter ifrån dig, visar dig ryggen och försöker "straffa" dig. När du dricker så får jag en känsla inom mig att själv supa ner mig totalt, bara för att visa dig att jag kan också. Och för att få dig att förstå hur det faktiskt känns.

Du är det finaste jag någonsin har haft, ingen har ett finare hjärta än vad du har. Men det gör ont när du fortfarande ältar på det som har hänt, något som vi inte kan förändra. Det gör ont när du tvivlar på mina känslor och varför jag vill vara med dig. Det gör ont i mig när du berättar om dåliga saker du gör, även fast det känns bra att du är ärlig mot mig så får det mig att vända ryggen halvt till. Du vet vad jag tycker och tänker om saker och ting och ändå gör du det.

Jag orkar inte vara öppen men jag vill inte vara iskall. Jag vill inte vara hjärtlös, jag vill vara den som du delar en framtid med. Men jag vet inte vad jag ska göra för att få allt att bli rätt, bli bra..

Jag är livrädd att du en dag ska lämna mig

Borde jag vara glad över den lönen jag fick in på kontot idag? Det är fan skamligt, hur ska man kunna överleva?

Nä, dags att bege mig mot Märsta igen. Dag 3 av 4.
Ikväll ska jag förbi lägneheten, tror även att de ringde mig imorse. Ska kolla upp.

Snart är jag hemma igen..

Snart en vecka sen jag skrev, känns verkligen inte som så om jag ska vara ärlig. Dagarna rullar på men det känns samtidigt som att de står helt still och att jag när som helst kommer förlora förståndet.

Gick upp strax innan hel och var helt färdig för jobbet redan fem över, vad händer? Ska väl bege mig klockan tio.

Jag är trött på det här, jag vill ha min älskade här!
Jag saknar dig något brutalt. Avskyr detta.
Kom hem finaste! :(

Två nätter kvar tills dess att finaste ligger bredvid mig, helst hade jag velat att han skulle komma redan nu nu nu. Men det krävs tålamod, snart står vi inför stora förändringar i både hans, mitt och vårt liv.

Precis ätit filmjölk med päron och russin, känner hur jag saknar min fullkorns havregrynsgröt men det får komma när jag kommer hem om 2 veckor. Då ska jag börja äta korrekt igen.

På torsdag kommer min finaste! Så ikväll ska jag tvätta lite och plocka i ordning lite så att han får plats i sängen osv. :)

Åhå, finaste. Jag längtar efter dig galet mycket!

Gick upp för en stund sen, tittar på nyheterna och äter frukost. Har väl inte sovit sådär jätte mycket inatt men det får vara som det är.

För några dagar sen sviktade mitt humör och jag kände för att fly, det slog mig med sådan ångest och rädsla som jag inte har känt på flera år.


En liten bild ifrån imorse:




Jag kan inte vara mer säker på allt runt omkring dig.
Du ska vara min, det är menat så.
Mer ord än så har jag inte för tillfället, känner mig helt tom.

---

Nu ska jag åka till jobbet, ja nu. Klockan är en halvtimme tidigt men med ett däck som knappt har luft så måste jag köra försiktigt till Märsta så det inte smäller. Det ska nog inte vara några problem, bara jag kommer till Märsta.

I helgen ska jag måla mina garderober i lägenheten i vitt, snart är badrummet klart så jag måste passa på innan jag flyttar hem igen. Hade velat fixat stora rummet och målat om där också men det får komma sen eller om jag säljer det som det är.

Känner mig helt tom och uppgiven. Samma känsla som 2010 ledde till att jag sade upp mig och åkte utomlands. Jag känner för att fly, känner mig instängd. Jag känner mig kvävd, inget går som jag vill för tillfället.

Jag saknar mina flickor
Jag saknar kvällarna på laughing duck i city.
Jag saknar att alltid ha något på gång.
Jag saknar att göra våra impulssaker.
Jag saknar att dricka finöl på "terassen".
Jag saknar att dricka öl på hörnet med Martin och gänget.


Jag saknar mitt liv.

Mötte A tidigare idag, det sägs att man inte ska dejta sina grannar men jag tror inte jag lyssnade när folk pratade om det. Han hade tydligen insett från början att jag bara dejtade honom för hans stil(!) och för hans bil, haha. Klumpigt av mig men what to do? Han blev dock paff när han insåg att jag har skaffat förhållande, jag som absolut inte ville ha något. Hmmmm.

Kommer bli kul när jag blir äldre och börjar inse vad jag såg i allt folk som jag träffade, mött en hel del "speciella" människor. Men jävlar vilka äventyr det har lett mig in på.

Fast numera kommer jag inte behöva dejta mera, känns helt underbart. För nu har jag den rätta igen, även fast han är dum nog och är ute och festar idag.. Nåväl, får trösta mig med att han får gottgöra mig sen!

Nu skiter jag fullkomligt i det här allmänna bajset, godnatt.

Gick upp strax innan klockan sex, kom tillbaka hem efter att jag hade kört mamma och satte mig med netbooken i soffan och påbörjade allting men sen somnade jag stenhårt. Jag vaknade för en timme sen och jag ska alldeles strax ta bilen ner till pappas jobb och både luncha och titta på material till badrummet. På måndag är det klartecken på att börja påbyggnaden.

Jag känner dock att allt som håller på händer skrämmer livet ur mig, att behöva lita på en annan människa så enormt. Förlåt finaste att jag inte ringde dig på morgonen men idag har jag vaknat på fel sida, nu som jag behöver dig mest.

Nä, dags att åka och umgås med pappa lite. Here we go again.

Och dagarna rullar på, dag fyra av fyra på jobbet idag. Och imorgon väntar ett möte om jag får en bekräftelse på tiden och platsen. Sen ska jag direkt till lägenheten och börja plocka lite, kommer spendera lite tid där i helgen, köpa nya flyttkartonger eftersom MINA som jag har köpt i flera omgångar försvinner hela tiden till folk...

Hade velat ha älskade här men har vi klarat en helg så klarar vi en till. Snart är det problemet ur världen, för det är verkligen inte kul att lämna honom på en tågstation, det gör för ont.

Snart är det vår "femårs" dag också. OM man nu ska tänka så, fem år sen vi först träffades. Helt sinnes.

Jag hade tänkt få lite kvalitétstid med finaste men han verkar upptagen med något helt annat. :)

Har dock börjat få ont i nedre ryggen, ännu ett tecken..
Detta börjar skrämma mig, tänk om..?
Vad gör man, vad gör vi?

Nu ska jag snart bege mig för att möta upp min bror, Tintin i 3D är bokad till 17.30. Ska bli en middag innan eller efter också.

Jag saknar dig

Från att ha varit singel och klarat mig galant på egen hand under 1½ år till att bli blixt förälskad och helt besatt av en annan människa hade jag inte trott varit möjligt om någon hade sagt det för några månader sen.

Jag försöker leva i nuet men det är hopplöst när jag bara ramlar in i drömmarna om framtiden. Jag försöker se det positiva längst vägen men jag kan inte hjälpa att jag längtar tills den här vägen tar slut och en ny börjar. Jag försöker att ta allt som det kommer men det är svårt när jag faller helt handlöst mer och mer för dig för varenda dag som passerar.

Du blev mitt liv den där vinterdagen för snart fem år sedan, det spelar ingen roll att tiden ville oss annorlunda. Allt låg bara under ytan och väntade. Väntade på att vi skulle växa upp och bli mognare för att inse vad för relation vi faktiskt har till varandra. Det var menat från första början, nu är det upp till oss att se till att hålla ödet vid den väg som den har fört oss.

Ingen har någonsin fått mig att falla så vansinnigt mycket som du får mig till.

Så sitter man här ännu en morgon och har precis avslutat dagens frukost. Vaknade vid nio och var helt klar vid kvart över, känns som jag kan sova ännu längre imorgon? Känns som jag inte prioriterar smink osv på jobbdagarna.

Vädret i Stockholm är katastrof idag, spöregnat hela natten och hela morgonen. Sen blåser det väl ganska bra också.

Har i varje fall legat och sovit med finastes tröja inatt, sov riktigt bra.

Men nu räcker det med bloggning, dags att titta lite på tv innan jag ska ta bilen och bege mig mot Märsta.

Konstigt det känns att skriva 2012, när hände detta? Jag vet mycket väl att det var nyår men det kändes inte som det. Nu är vi alltså på väg mot nya äventyr under 2012, året som kommer förändra mycket i mitt liv. Jag vet vad jag vill ska hända under 2012 men jag får ta dag för dag. Just nu är fokusen på skolan, jobbet och lägenheten.

Sen har jag fått inneboende hjärnspöken sen finaste åkte "hem" igen i söndags. Något jag måste även leva med sålänge osäkerheten finns där, det handlar inte om tillit eller någonting. Vi måste reparera alla skador tillsammans men det är tufft att läka med avstånd.

Min finaste..