En dagbok utöver det vanliga

Tiden stannade den 6 februari 2011 då Alanyas bästa och charmigaste bartender försvann ifrån jordens yta. Fick beskedet av Johanna den 8 februari.

Jag minns:

- Kvällarna jag satt i baren, drack en efes och spelade kort.
- Låtarna som "Alejandro" och "I wanna f** you" kommer alltid påminna mig om honom, dansandes bakom disken.
- Dagen vi låg bredvid poolen och han kom förbi och snodde mina solglasögon i utbyte av en västern hatt som han tyckte passade mig bättre.
- Hans glada humör när han vandrade in på jobbet kl 12. varje dag.
- Kvällen vi "snodde" lakrits-shot ifrån baren och hans min efteråt när vi hade druckit upp.
- Kvällarna då han försökte lära mig spela backgammon.
- Kvällen han gjorde en pappersros till mig som jag dumförklarade, så dagen efter kom han med en riktig ros när jag satt och åt lunch, inför alla andra på hotellet.
- Kvällen vi skulle lämna hotellet och åka hem, avskedet som tog lång tid.

Jag kom tillbaka efter två veckor, jag gick tillbaka för att träffa alla människor som jag hade lämnat bakom mig. När jag lämnade ännu en gång insåg jag att jag hade hittat världens vän i honom, som alltid skulle ställa upp för mig, vad som än hände.

Vi har pratat åtskilliga timmar sen jag kom hem, det var verkligen en person som jag uppskattade totalt. Vi planerade att jag skulle komma ner igen så att han skulle visa mig Dimcay tillsammans med S&J.

Nu är han borta, det gör ont men livet går vidare sägs det.
Jag kommer att åka tillbaka, det är bara en tidsfråga.



Rosen ifrån Ali. :)