Lyckan varar
Ren lycka och ren självkänsla
När jag sprang ut ur byggnaden med mössan på huvudet och skrek av lycka inför alla släktingar och vänner så hade jag ingen aning om vem jag var eller vad jag ville i livet. Och när jag tog steget ut på arbetsmarknaden under hösten hade jag fortfarande inte kommit någonstans i mitt tänkande. Sakta men säkert började alla pusselbitar läggas på plats, utvecklingen skedde både på personligt och på ett yrkesmässigt plan.
Varenda morgon påväg in till jobbet så var jag lycklig, jag hade ett leende på läpparna hela dagarna och krigaren var hela tiden framme. Jag ville lyckas, jag ville fortsätta, jag ville bli grym. Jag lyckades, jag utvecklades, jag blev grym men priset var alldeles för stort.
Jag lämnade med sorg i mitt hjärta efter 1½ år, jag hade fått nog i både hjärta och hjärna. Och en del av anledningarna var överfall, hot och kränkingar. När jag lämnade hade jag två polisanmälningar i handen som jag var påväg till att lämna in. Mitt hjärta var svart och jag hade ingen aning på hur länge jag inte hade varit lycklig eller känt lycka.
Jag lämnade det som hade gett mig så mycket för att det drog ner mig i skiten, det var inte värt det. Och dessa månader ifrån allting har gett mig perspektiv.
Vissa dagar har jag suttit med ett nummer i handen hela dagarna och velat ringa för att komma tillbaka, vissa dagar har jag brutit ihop totalt och inte fått i mig något att äta, vissa dagar har jag gråtit hela dagarna och vissa dagar har jag känt lättnad att vara borta ifrån allt.
Vissa sade att jag övergav och jag har inte varit ärlig mot någon tidigare om varför jag valde att lämna. Men beslutet var mitt, jag stod på bergskanten och var en mm från att ramla över. Jag gjorde det för mig skull.
Jag är starkare nu, redo för att kriga men den här gången lämnar jag hjärtat utanför.
När jag sprang ut ur byggnaden med mössan på huvudet och skrek av lycka inför alla släktingar och vänner så hade jag ingen aning om vem jag var eller vad jag ville i livet. Och när jag tog steget ut på arbetsmarknaden under hösten hade jag fortfarande inte kommit någonstans i mitt tänkande. Sakta men säkert började alla pusselbitar läggas på plats, utvecklingen skedde både på personligt och på ett yrkesmässigt plan.
Varenda morgon påväg in till jobbet så var jag lycklig, jag hade ett leende på läpparna hela dagarna och krigaren var hela tiden framme. Jag ville lyckas, jag ville fortsätta, jag ville bli grym. Jag lyckades, jag utvecklades, jag blev grym men priset var alldeles för stort.
Jag lämnade med sorg i mitt hjärta efter 1½ år, jag hade fått nog i både hjärta och hjärna. Och en del av anledningarna var överfall, hot och kränkingar. När jag lämnade hade jag två polisanmälningar i handen som jag var påväg till att lämna in. Mitt hjärta var svart och jag hade ingen aning på hur länge jag inte hade varit lycklig eller känt lycka.
Jag lämnade det som hade gett mig så mycket för att det drog ner mig i skiten, det var inte värt det. Och dessa månader ifrån allting har gett mig perspektiv.
Vissa dagar har jag suttit med ett nummer i handen hela dagarna och velat ringa för att komma tillbaka, vissa dagar har jag brutit ihop totalt och inte fått i mig något att äta, vissa dagar har jag gråtit hela dagarna och vissa dagar har jag känt lättnad att vara borta ifrån allt.
Vissa sade att jag övergav och jag har inte varit ärlig mot någon tidigare om varför jag valde att lämna. Men beslutet var mitt, jag stod på bergskanten och var en mm från att ramla över. Jag gjorde det för mig skull.
Jag är starkare nu, redo för att kriga men den här gången lämnar jag hjärtat utanför.
Kommentarer
Trackback
