En dagbok utöver det vanliga

Sammanfattning av Alanya x2

Söndag 12 september
Jag blir hämtad av Nat och hennes mamma mitt i natten för att ta oss mot Arlanda och Antalya som slutdestination. Vi sätter fast incheck. lapparna på bagaget och sen ställer vi oss i bagagekön som var riktigt lång, bagaget klarade 20 kgs vikten så efter det gick vi in mot säkerhetskön som var 30-40 m lång med massa resenärer. Väl inne vid gaterna hann vi nästan bara gå på toa och köpa lite frukost innan det var dags att gå ombord. Väl ombord är 15 bagage borttappade vid Arlanda och vi blev lite nervösa över om det var vårt eller inte. Flygningen gick bra, passkontrollerna flöt fritt och sen var det bussen. Fick vänta i den i cirka 2 h för att de andra resenärerna till vårt hotell var de drabbade med bagaget och de skulle skriva massa papper osv.

Framme i Alanya runt fyra på eftermiddagen, lagom trötta och hungriga. Vi börjar packa upp lite i hotellet. Stöter på Ali utanför hotellet och pratar lite lagom innan Nat och jag bestämmer oss att söka efter något att äta. Vi hamnar på Ataturk gatan och äter pizza. Sen drar vi oss hemåt, slutar med att vi sitter i baren till strax runt 3 då de stängde.


Måndag 13 september

Vi ligger hela dagen vid ena poolen och gottar oss, på kvällen rör vi oss mot hamnen och äter middag.

Tisdag 14 september
Vi var och badade hela förmiddagen och gick till hamnen och åt på kvällen. Sen gick vi till hotellets bar ett tag innan vi blir för rastlösa och vill hitta på något annat. Så då slår vi slag i att vi ska testa hamnlivet och allt vad det innebär, vi ser till att göra oss riktigt snygga. Men det blir aldrig som man tänkt sig. Väl utanför hotellet träffar vi en norska och hennes vän som är påväg ut till en restaurang på kleopatra stranden för att intaga mer öl. Och vi hakar på, så det blir taxi till kleo och vi hamnar på en fin restaurang med lite folk. Nu började det beställas massa alkohol och vi fick allt gratis, kunde inte klaga på det. Norskan hängde över folks bord och höll på bli utslängd flertal ggr. Jag blev raggad på utav bartendern inne på toan.  Norskan flippar ur över norsken och springer bort ifrån restaurangen. Minutrarna går och det dricks tequila för fulla muggar och norsken börjar tjafsa med servitören (Y) om att det inte är riktig sprit. Varpå det börjar en livlig diskussion. Nat börjar prata med "E" och han inser också att norsken är för full för att veta vad han gör. Norsken tar stryptag på servitören och vi försöker sen få in honom i en taxi hem igen. Men han låter oss inte ta en egen taxi hem så E hoppar in i samma taxi för att "skydda oss". Vi dumpar norsken i hamnen och vi fortsätter själva in på James Dean och dansar. Efter ett tag drar E med oss ut och där står även Y som blir glad över att se mig.

Jag förklarade för Y att jag inte litar på folk så för att få mig till att lita på honom så beger han sig ut i det skitiga vattnet i hamnen för att bada.

Onsdag 15 september

Vi solar/badar och väntar på samtal. Framemot kvällen stämmer vi träff med Johan, Fredrik och två till på kleo. strand då vi tydligen inte fick komma in på hotellets område. Vi sätter oss på stranden och dricker lite, pratar lite och har det allmänt trevligt. När klockan börjar bli tolv lämnar vi gänget på stranden för att bege oss mot hamnen. Vi går förbi samma restaurang igen och innan vi hinner gå förbi så börjar "Y" prata. Han förklarar att han både har ringt och smsat men att vi inte har svarat. Missförstånd i all ära. Han ber oss vänta då de snart ska stänga och istället för att serva gästerna tar han stolen bredvid mig och sätter sig. Sen när stängningen var klar gick vi över vägen och satte oss på stranden för att prata bland massa andra nattfolk. Vi tog en taxi hem framemot morgonsidan och då var vi båda rätt slut efter för lite sömn.

Torsdag 16 september

Träffar Y efter att han har stängt och vi promenerar längs strandpromenaden, sjukt mycket folk ute i rörelse. 

Fredag 17 september

Vi går på bazaren osv. Träffar Y på kvällen, han försöker lära mig lite turkiska och jag förbättrar hans svenska en hel del.

Lördag 18 september

Är och badar vid östra stranden, blir raggad på utav några trettonåringar som kastar en fotboll på oss hela tiden vi är på stranden. Träffar Y på kvällen, han lär mig ännu mera turkiska.

Söndag 19 september

Säger hejdå till Y. Sen börjar vi packa. tio min innan utcheckning är safebox nyckeln borta. Vi får betala 15 euro för ersättning men vi fick våra pass. Bussen kom vid 21 och sen när vi kom fram till antalyas flygplats så kördes vi till fel terminal så vi fick hoppa in i bussen igen och köra tillbaka 2 km. Jag somnade på direkten på planet.


Resan innefattar så mycket mer:
Utbjudningar ifrån klänningsbutiken, strandbad med receptionisten ifrån azak suit hotel, utbjudning ifrån två butiker på bazaren, dejtingservice till mig på bazaren (han plocka fram en galet snygg turk med isblåa ögon, hoho! men jag tackade nej.), gå förbi äventyrsförsäljare med lappar varenda dag i en veckas tid så sista dagen så sa han "Ni kan ta eran egen lapp, ni går här varenda dag, flera ggr om dagen, ni har tillräckligt med lappar" och vi skulle återkomma om vi ville festa med honom på J.D. Sitta i solstolar mitt i natten, försök till raggning av oss av två icke svensk/engelsk talande killar som bara kunde ordet "sit" och de försökte hitta ordbok osv., alla moskéutrop, allt bad vid stranden, ganska mycket alkohol, mycket gratis alkohol, fylleramla vid hotellbaren, grönt/rött ljus, chafför som somnade, förfest i taxi osv.

När åker jag nästa gång?
Det vet inte ens jag, kan bli imorgon, om en vecka, nästa år, om flera år.

Hotel Prince, Ali, översvämmning, bazaar, drömmar, middag, kebab, värme, strand, James Dean, förfest på stranden, Gratzi, norskar, gratis sprit, öl, hotellbaren, äventyr, poolbad, shopping, svensktalande turkar, Yasak, promenader, utgång, dålig sömn, urinvägsinfektion, förfest i taxi, Yaser, "good morning beautiful", hand i hand, solnedgång, kleopatra beach, solstol, lycka, danskar, fel terminal vid flygplatsen, borttappad safebox nyckel, raggningsförsök, krossat hjärta.

Behöver jag säga att jag längtar tillbaka?

Jag kommer komma tillbaka till Alanya, till "vårt" stammis kebabställe, till kleopatra stranden och till alla människor jag har lärt känna genom dessa två gånger. Jag känner mig mer hemma där än här, tyvärr..

Smällt i mig en omelett med skinka för en liten stund sedan.

Nu börjar det närma sig rejält. Om lite mer än 48 h ska vi börja bege oss till Arlanda för start på våran resa. Det kommer bli grymt, ska bara dubbelkolla att jag får med mig allt.

Sen har jag tvättid imorgon bitti också, skönt att ha allt rent när jag väl kommer hem.

Dum fråga som folk ställer, jag saknar F. Det gör jag, varenda djävla dag som går förbi. Men det var hans val att gå, trots att han skickade massa sms sen om att han saknar mig. Det var hans val att krossa mitt hjärta trots att jag har förlåtit honom för det idag. Det var tydligen inte vi som skulle vara, fastän det kändes så.

"U" kom och försvann fortare än blixten, hans anledning var att han fick känslor för mig. Jag trivdes med hans sällskap. Han var här nästan var och varannan natt, han satt och pratade med mig hela nätterna. Dykte upp med mat när jag behövde det som mest och bara fanns där. Att få en kram av den killen var mer än guld värt.

Sen försvann allt, poff. Jag vet att han finns om jag försöker men är det inte tid för mig att någon söker efter mig och inte tvärtom? Om han vill ha kontakt så vet han var jag finns.

Jag saknar honom, våra kafferaster, våra låtar, våran glädje, våra samtal, våra idiotförklaringar. Hur vi kunde titta på varandra och sen brista ut i skratt samtidigt. Vi visste nästan alltid vad den andra tänkte.

Han förtjänar mer än guld den pojken och jag vet att vi kommer att mötas när jag är hemma igen, precis som vanligt, med varsin öl i handen ute på dansgolvet. Det är så vi gör det..

På måndag landar jag på Antalya's flygplats igen.
Monkey can, monkey do!

Jag försöker att ta det lugnt och njuta av varenda ledig dag jag har nu men jag är så extremt rastlös av mig, jag vill ha något att göra hela tiden annars börjar jag krypa på väggarna. Den känslan jag hade när jag lämnade in uppsägningen i maj vill jag inte ha tillbaka, jag var helt slut. Jag började nästan gråta när jag blev tillfrågad om jag ville stanna, om jag ville flytta ifrån Stockholm.

Jag har lärt mig mycket av mig själv, jag höll på gå in i väggen. Jag mådde inge bra, det var även därför jag förlorade F. Och i efterhand var det nog bra, för jag kunde inte ge någonting. Nu har jag lärt mig.

Nu är det inte många dagar kvar tills jag sitter på flygplanet tillbaka igen. På måndag sitter vi på Arlanda och väntar på att flygplanet ska avgå. Det känns spännande, det känns härligt men också riktigt skrämmande och läskigt. Jag behöver detta verkligen.

Det gäller att jag kör hårt nu och börjar söka jobb som ligger nära mig, helst på Arlanda flygplats. Annars ska jag börja jobba med N och grabbarna grus igen och egentligen vill jag verkligen det men jag vill inte ha det som förut. De saknar mig men saknar jag de tillräckligt? Och ska jag jobba där bara för att få vara nära de?




"canim"

4 dagar sen jag kom hem, 5 dagar sen vi sade hejdå.
4 dagar har passerat, 10 dagar är kvar.