En dagbok utöver det vanliga

Känner verkligen inte för att blogga och ska väl inte blogga då min pms sakta men säkert börja smyga sig fram. Men jag uppskattar allt du gör för mig, för oss, för det som har blivit din familj. Jag är livrädd för att tappa allt, jag har aldrig någonsin varit i närheten av den här kärleken tidigare. Du är speciell.

I 143 dagar har du haft en självklar del i mitt liv.
I 125 dagar har du varit min.

Du är inte bara en enastående pojkvän, utan du har blivit så pass mycket mer i vårt liv. Du är en underbar sambo, du har något inom dig som får mig att öppna mig totalt för dig.

Jag älskar dig och varenda minut som jag får med dig.


Nu ska jag lägga mig och dra täcket över huvudet, kanske titta på film och bara deppa ihop. Förhoppningsvis kommer finaste hem inom tre h.

Jag längtar, jag väntar.
Vi längtar, vi väntar.

Sitter här och väntar på att musiken ska bli klar så jag får något nytt på min mobil. Ute är det kanske 20-25 cm snö och ska komma ännu mera under dagen, så på fredag ska jag väl ligga ute och rulla runt i snö eller något.

Sen måste jag väl säga att jag är enormt trött och känner press på mig att vara vaken, att plugga, att göra massa andra saker och sen ta mig tid för att sitta online och prata med finaste. Visst, jag väljer själv vad jag vill prioritera men det känns som jag slits i bitar.

Nä, dags att åka iväg, kommer vara mycket snö på vägen igen.

Jag mår illa, antagligen för att jag vet att det är fyra långpass framför mig denna veckan och jag inte har ätit korrekt sen början av förra veckan. Visst har jag ätit lite men det är ingenting i det stora loppet men kan inte få ner någonting annat än soppa. Så har i varje fall druckit lite blåbärssoppa nu innan jag ska bege mig om en liten stund.

Blev överbjuden på min matematik bok på tradera inatt och det gillades inte så nu har jag lagt ett maxbud på 100:-, får jag inte den om två h för det priset så kan jag lika gärna beställa en ny. Samma pris ungefär.

Sen orkar jag faktiskt inte blogga om känslor idag då jag kämpar med all min kraft att hålla nere soppan men denna säger allt:

Nu har jag tittat klart på "Chefen undercover" och inväntar "Kontoret" på tv4, vad hände där? Jag som inte ens tittar på tv när jag är hemma. Om en tjugo min ska jag dock skölja ur mitt hår, har fixat till det lite om man säger så.

Hoppas på att min finaste kommer hem ifrån hans mormor snart så vi får lite kvalités tid innan veckan drar igång igen imorgon. Kan behövas.

Nåväl, sitter uppe ensam. Har väl inte haft något direkt sällskap idag mer än någon som hållt stenhårt i tv-dosan, JAG LÄNGTAR HEM! :)

Och de flesta kommer väl bli chockade när det väl blir officiellt men det känns helt rätt.
Vad det är får tiden utvisa.

Tanken var väl att jag både skulle fixa min egna blogg och finaste's men nu börjar chefen undercover som jag hade tänkt titta på, så det får vänta en liten stund. Ska ge mig en liten paus då jag har suttit med matematik sedan klockan 9 imorse, så det är på tiden. Imorgon väntas även min matematik B bok kunna skickas ifrån sin ägare till mig, förhoppningsvis!

Nu ska jag titta! Cha!

Jag har egentligen ingen lust att blogga, så den får ligga på is tills vidare.

Du har hela mitt hjärta finaste.

Och jag är så trött fastän jag sov sammanhängande 10 h inatt. Smällt i mig gröt och ska alldeles strax bege mig mot Märsta, vi har det riktigt kallt idag och väntar på minst 30 cm snö så ska titta till bilens olja innan jag åker iväg. Annars får jag svänga förbi pappa också.

Funderar allvarligt på att stänga ner mina båda bloggar, har ingen lust.

Jag är trött och less, får se om detta blir sista inlägget.

Cha cha!

Ska bara slänga in ett snabbt inlägg, ska dra mig mot Märsta om tjugo minuter för den tredje dagen i veckan. Har precis slängt i mig havregrynsgröt (som alltid under träningssäsong men detta är väl inför?), hade dock inte fullkorn hemma så blev vanligt, smakade ännu mer klister än vanligt. Mums! Eller inte..

Jobb veckan börjar lida mot sitt slut, imorgon är antagligen sista dagen på veckan OM jag inte ska jobba på fredag eller liknande. Endast för att jag ska slippa tänka på att jag blir ensam i helgen, som vanligt. Jag borde vara van vid det här laget?

Underbara älskade, jag saknar dig något enormt.

Godmorgon måndag och årets hittills kallaste dag. Känner mig groggy i huvudet då körde mamma imorse igen, det tar så enormt på mig när jag inte får sova i sträck för tillfället.

Nä, har ingen lust att skriva något. Har precis ätit frukost och hoppas på att teknikern besöker lägenheten idag och ger ett resultat, annars blir det imorgon.

Idag är det 2 månader officiellt men om vi ska vara ärliga så har det varit vi bra mycket längre än så. ;) <3

Så var det dags igen, var och lämnade finaste på centralen för ganska precis tre timmar sen. Vilket även betyder att han är hemma när som helst i Göteborg. Sitter och dricker ur hans cola, i hans IFK Göteborg tröja, pratar med Guggagiggago och lyssnar på Bruno Mars - Rest of my life (Lyssna på den hjärtat, varenda ord, hela texten. Vet att du inte tycker om sådan musik men den här är något utöver det vanliga).

Kändes lite bättre att lämna finaste idag än vad det gjorde förra gången, idag kunde jag till och med titta efter honom när han gick på tåget med ett leende på läpparna. Det gjorde det hela så mycket lättare för min del, även fast det gjorde sjukt ont i hela hjärtat att veta att han nu inte kommer finnas i min närhet på ett tag. Alla mina känslor i samband med detta handlar nog i grund och botten om att vi satt och hade ett samtal innan han skulle åka. Det var helt underbart att höra honom säga vissa saker, att han talar ifrån hjärtat. Det kunde jag aldrig tro för någon månad sen.

Sen öppnade jag mig om vad jag tyckte och tänkte kring att han tidigare har haft ring och liknande. Vilket kändes som det var på tiden, han har vetat om att det har varit svårt för mig att ta in men det känns lättare att gå vidare och lägga det bakom mig om han vet varför. Dock hann vi inte prata så mycket om det men allt kommer med tiden.

Om jag ska vara ärlig så är mina känslor så pass starka så jag hoppas att han någon dag ger mig en, ja. Han ska ge mig en, jag kanske är gammalmodig när det gäller det mesta kring förhållanden men så ska det vara. Det ska inte vara ett gemensamt beslut som man tar tillsammans anser jag, utan det ska komma den där frågan. Men jag hoppas att den frågan dröjer ett bra tag även fast jag gärna hade velat fått den igår. Jag anser att när det väl är så, så ska det inte vara lång tid innan man går och byter efternamn och allt sådant också.

Äh, allmänt drabbel! Jag är lycklig som bara den som har dig älskade. Jag kommer sakna dig enormt dessa dagar, tack för att du tog ditt impuls beslut i torsdags och kom upp hit även denna helg.

Hej spöken och välkomna till min hjärna.

Känslan av att fly slår mig ibland, jag känner att jag har ingenting här att göra. Jag har ingenting som jag kan påverka som gör saker och ting bättre. Jag faller. Som på rutin brukar det sluta med att jag flyr istället för att känna smärtan och tänka vidare.

Jag känner press på mig över att min lägenhet inte är klar, jag vill kunna gå ut och träffa vänner utan att behöva tänka och respektera någon annans vilja.

Känner mig som ett djur på den yrkesmässiga sidan, känns som enda anledningen är att fördriva tiden och att tjäna ytterst lite pengar. Hur kan ett ställe som gav mig så mycket pengamässigt förändras till sämsta anställningen någonsin?

Jag vill veta om jag kommer in på skolan. Det kommer förändra hela mitt liv, jag behöver det.

Jag är livrädd för att älska, jag avskyr att bli sårad. Hellre är jag iskall och väljer att vara ensam än att känna känslor som jag inte vill känna. Hela livet har varit så, jag har varit rädd för att älska. Jag hittar fel med alla människor som kommer i min väg. Jag kan aldrig tro att folk ser något gott i mig, det kväver mig själv långsamt.

Nu ringde finaste också, jag vet att det är fel att ventilera känslor på denna sidan men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är livrädd när du är ute, rädd för att jag känner sådana enorma känslor för dig och vill inte att någonting ska hända dig. Samtidigt som jag hellre stöter ifrån dig, visar dig ryggen och försöker "straffa" dig. När du dricker så får jag en känsla inom mig att själv supa ner mig totalt, bara för att visa dig att jag kan också. Och för att få dig att förstå hur det faktiskt känns.

Du är det finaste jag någonsin har haft, ingen har ett finare hjärta än vad du har. Men det gör ont när du fortfarande ältar på det som har hänt, något som vi inte kan förändra. Det gör ont när du tvivlar på mina känslor och varför jag vill vara med dig. Det gör ont i mig när du berättar om dåliga saker du gör, även fast det känns bra att du är ärlig mot mig så får det mig att vända ryggen halvt till. Du vet vad jag tycker och tänker om saker och ting och ändå gör du det.

Jag orkar inte vara öppen men jag vill inte vara iskall. Jag vill inte vara hjärtlös, jag vill vara den som du delar en framtid med. Men jag vet inte vad jag ska göra för att få allt att bli rätt, bli bra..

Jag är livrädd att du en dag ska lämna mig

Borde jag vara glad över den lönen jag fick in på kontot idag? Det är fan skamligt, hur ska man kunna överleva?

Nä, dags att bege mig mot Märsta igen. Dag 3 av 4.
Ikväll ska jag förbi lägneheten, tror även att de ringde mig imorse. Ska kolla upp.

Snart är jag hemma igen..

Snart en vecka sen jag skrev, känns verkligen inte som så om jag ska vara ärlig. Dagarna rullar på men det känns samtidigt som att de står helt still och att jag när som helst kommer förlora förståndet.

Gick upp strax innan hel och var helt färdig för jobbet redan fem över, vad händer? Ska väl bege mig klockan tio.

Jag är trött på det här, jag vill ha min älskade här!
Jag saknar dig något brutalt. Avskyr detta.
Kom hem finaste! :(