En dagbok utöver det vanliga

Var ute i 1½ timme, blir bara mer och mer för varenda dag. Kanske är galet att springa i sådan värme men jag vägrar vänta en enda minut när jag väl kommer hem. Det har blivit ett beroende.

Det märks att jag har tappat vikt under senaste dagarna, magen har blivit ett dolt fyrpack, låren är mycket mindre och inga byxor passar. Haha, dagens i-landsproblem. Ska få M med mig och shoppa i helgen, efter alla våra glas rosévin. Det låter härligt och det ska bli härligt!

Förstå när jag åker till medelhavet i augusti, då kommer jag träna varenda morgon (har gym inkl) och ligga på stranden med en galet snygg kropp.

Träffade N under min löprunda, hade sällskap en liten bit men han springer snabbare än mig (konstigt, haha). :)

Lördagar är härmed heliga för mig, då gäller vila ifrån ALL träning.

Du har gjort det rätt klart för mig att du inte vill vara med mig, fast att du säger det motsatta. Det var du som sade att denna "tid du behöver för dig själv" bara var positiv för oss. Hur kan den vara positiv när den har förstört allt mellan oss?

Jag har ingen anledning till att gå vidare för tillfället men jag har heller ingen anledning att sträva efter att ordna allt för oss, det krävs två för ett förhållande. Vill du höra av dig, gör det. Jag kommer bara bli glad men hör du inte av dig så kommer jag inte deppa för det. Jag är bra mycket starkare än så.

Även om jag vill att vi ska ha en framtid tillsammans så kommer det aldrig bli av om du inte inser vad du gör. Allt blev inte knas p.g.a. min depression, du har en stor del i det också. Don't blame me.

Hoppas din födelsedag blev riktigt underbar!

Jag har börjat andas igen, bara för min skull.

Har tappat två kg, två till sen är jag där jag vill ligga. Missförstå mig rätt, jag vill ligga där. Jag måste inte. Vill inte min kropp gå ner mer så behöver den inte, jag kommer inte pressa den alltför mycket.

(Så galet charmig så det finns inte, Madde tycker att jag är störd men det får jag vara. Hur snygg får man egentligen vara?! Men det är off limits så oroa er inte, hahahaha!)


And don't you feel good?

Jag har lagt över min energi på att springa, helst springer jag så pass långt så att när jag väl kommer innanför dörren hem så är min kropp helt slutkörd. Jag var ute över en timme idag, med musik på högsta volym. Känslan av att ge 110% på något är helt underbar. Jag pressar mig själv till det yttersta, har fått en enorm vinnarskalle. Tänker hela tiden (bara 1 km till..). Klarar mitt luftrör och min fot detta så kommer 2011 bli grymt. Ska utvidga min springturné med både spring cross och tjejmilen, kanske även göteborgsvarvet?

Och idag hade min häl blodat ner allt när jag kom hem, men så underbart! :D

"Klart jag mår bra, han har ju inte direkt blivit fulare sen igår!"
(Och har jag sagt att jag trivs enormt med mitt liv nu?)

Jag blev körd enda hem, hade ganska mycket saker med mig. Har varit där ett bra tag, kändes konstigt att lämna. Hade inte ens mobilen på mig en enda sekund när jag var där, kollade den ytterst sällan. Jag är i varje fall hemma nu, solbränd som en brun jag vet inte vad och har fått perspektiv på lite saker.

Insett att jag vill dela mitt liv med dig, trodde mina känslor skulle svalna men det har de inte gjort. Inte det att jag känner att jag måste träffa dig, inte det att jag känner att du inte får gå vidare. Det känns helt okej om det är det som du vill. Sen att jag vill ha dig tillbaka är en helt annan sak. Kanske är vi inte rätt för varandra, kanske så är vi det. Hur ska vi kunna veta när det vi hade knappast kan räknas som ett förhållande.

Jag var osäker på dina handlingar, detta gjorde att jag stötte dig bort ifrån mig mer och mer. Du fick ingenting veta bara för att jag kände att detta skulle hända. Det var alldeles fel av mig.

Du är speciell för att: du fick mig att må bra i din närhet, du är den personen som har fastnat på ett annorlunda sätt, du är den som har fått mig svag, du är den du är och mycket mer.

Jag är säker på att om du hade kommit in i mitt liv när min depression var borta så hade vi fått det bra tillsammans, nu har det förstört allt. Dag ett i denna bloggen handlade om min depression, hur jag inte orkade gå upp ur sängen. Inläggen efter handlade om dig. Förlåt för att jag drog in dig i någon sak som du inte ville, du förtjänar bättre än såhär.

Jag hade förväntat mig att du skulle höra av dig idag men jag inbillar mig nog.

Jag kommer fortsätta sakna dig men det enda jag vill är att du blir lycklig, med eller utan mig.

Det är inte det att jag inte saknar dig men jag ser ingen nytta med att visa att jag gör det.

Innan augusti ska jag tatuera min högra handled och efter september kommer mina revben täckas av latinska ord.


Om jag mår bra? Jag mår riktigt bra.
Jag är nära mina drömmar.

Nu ska jag packa klart och sen ska jag åka. Inhandlade två systemet kassar tidigare och det får räcka, jag behöver mina pengar till vettigare saker. Funderar på att köpa en Gucci klocka som är att dö för, då min dior har börjat gå sönder rätt rejält, väl använd om inte annat.

Drogtestet togs för någon timme sen, det var en upplevelse i sig. Tejpa vattenkranen, ha färg i toaletten osv. Men nu är det gjort och förhoppningsvis har Arlanda testerna innan måndag morgon. Jag ska vara på Versailles strax efter åtta som det är sagt.

Jag behöver den här helgen för mig, bara mig. Jag kommer inte vara hemma på ett par dagar men jag behöver detta, jag behöver landa i mina beslut.

Om du saknar mig kan du väl åtminstonde höra av dig..

Jag vet inte om jag har stängt av alla känslor totalt, de kanske dyker upp igen när vi träffas. Att inte ens prata, kanske är det bra. Jag förväntar mig inte längre att du ska höra av dig. Jag vet att det inte är du när det ringer eller jag får sms. Varför har jag kvar dina saker? Kanske vill du inte hämta de innan alla känslor har lagt sen, kanske vill du försöka lösa detta och därför har kvar de, kanske vågar du inte ringa för att fråga om du får hämta de. Jag vet inte.

Jag vill bara veta om du saknar mig eller vad du känner.

Nu ska jag ner till läkaren och ta lite prover, sen blir det systemet och allt som hör till.

Jag åker idag.

Sista arbetsdagen är härmed avklarad. Konstig känsla att lämna alla människor bakom mig men nu är jag en erfarenhet rikare och alla dessa underbara människor som jag lärt känna kommer inte försvinna bara för att jag byter jobb.

Drömde om dig inatt, igen. Jag försöker få dagarna att gå och det har gått rätt hyfsat. Jag har kommit till insikt att jag fortfarande tycker om dig riktigt mycket men att vi antagligen kommer att fortsätta på olika vägar, trots att jag önskar att det vore annorlunda.

Du är allt jag någonsin har drömt om men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, hade vi bara möts en annan tid i livet så hade vi nog blivit lyckliga. Jag saknar dig riktigt mycket.

Träffade en gammal vän igår, hade jag skrivit namnet så hade alla blivit förvånade. Jag tror att jag blev mest förvånad, han var helt annorlunda. Jag kände inte igen hans sätt, han hade förändrats. Han tyckte att jag såg bra ut trots allt som har hänt. Jag är väl en krigare som alla säger, jag låter mig inte visa mig svag.

Jag vet att jag måste vänta men jag behöver perspektiv, därför packar jag mina väskor och beger mig ett tag.

Imorgon är min sista arbetsdag någonsin inom NSP, ska bli underbart. Var in till jobbet och vände imorse eftersom de inte behövde mig och jag ansåg att jag ville spendera dagen i det fina vädret.

Nästa måndag börjar jag på tekniska på Arlanda, efter den perioden så åker jag utomlands för att sedan påbörja min utbildning till butikschef. Jag borde vara lycklig.

Men jag är inte det, senaste dagarna har varit hemska. Det jag inte visste vid det förra inlägget vet jag nu. Jag vet anledningen varför och jag vet att jag inte kan ändra på något som varit. Men det gör riktigt ont i hjärtat. "Vi har ingen framtid tillsammans". Att bara vända på klacken och gå åt olika håll.

En vecka. Jag vet inte om jag borde höra av mig eller om det är bättre att jag försöker kämpa mig vidare. Min dröm står bakom hörnet men jag trodde inte att jag skulle gå dit ensam utan dig. Jag har lagt undan alla dina saker så att jag slipper bli påmind om allt, de finns för dig att hämta här sen.

Jag saknar dig, jag hoppas varje kväll på ett av dina godnatt sms. Jag drömmer om dig hela tiden, jag vaknar till och tror att du ligger bredvid. Men mobilen saknar sms och samtal ifrån dig och sängen är varje natt tom.

Jag saknar dig

Jag förstår verkligen inte, här kommer en normal kille och tar mitt hjärta totalt. Kan jag behålla honom och ha ett bra förhållande? Nej. Jag vet inte vad jag ska göra längre, känns som jag har gjort allt i min makt för att behålla honom. Kanske är dags för mig att släppa taget?

Det har aldrig känts såhär rätt, det har aldrig känts såhär svårt att tycka om någon.

Han är den delen som har fattats i mitt liv och nu håller han på försvinner igen..

Jag är galet rädd för att förlora dig.